Oftast när ja bli arg, bli ja helt vansinnig.. sen gå de över efter en liten stund..
..de lägger sej ganska snabbt.. då känner ja ba fy va meningslöst o tjafsa om de här...

Ja e helt enkelt inte alls långsint..
(..dock kan vissa saker ligga kvar djupt där inne, men ja kopplar bort de.. "tar de sen..")

Men nu e ja ARG, elle ja e nog mer sårad ?! besviken !? de kanske e därför de inte lägger sej??
För ja känner inget som helst "nu släpper de"...

Ja förstår mej inte på vare sej mej själv elle andra ibland.. seriöst..
Hur man kan tänka, elle till o me GÖRA vissa saker utan nån som helst känsla för den andre..

Va e rätt o va e fel?? Va e okej o va e inte okej??
Finns de nån anledning till att man gör som man gör??

Man har öppnat sej för varandra, talat om hur man tycker o tänker o känner..
Betyder inte de nåt?? E de nåt man ba kan "leka" med??



Öppnar sej någon för en, blottar sin själ..
..e de då inte viktigt att ta vara på de?? ta hand om de??