Ja vet inte va ja ska skriva... va ja ska börja...
Ja som alltid försöker va positiv till saker o ting...
inte deppa ner mej...
Försöker alltid le o se glad ut utåt.. fast allt inte alltid e såå lätt...
Ja erkänner.... Ja mår dåligt..



Ja mår dåligt som fan....
Ja ha denna ångesten som vägrar försvinna..
Ja ha haft panikångest i många år.. ja ha lärt mej o hantera de.. mestadels..
Meeen nu kan ja inte hantera de..
Hjärtat slår, ja kan inte andas normalt o ja ha en illamåendekänsla som vägrar släppa..
Kroppen skriker efter nånting annat..
Ett annat liv kanske??
Ja ha en känsla, en känsla som inte försvinner..
De e bara ja som kan ändra situationen..
(ingen annan kan göra de åt mej, ja vet.. men ja önskar att nån kunde...)
de e svårt.. fruktansvärt svårt...
Förut va ja alltid rädd för o va ensam..
sen gick de över o ja kunde se de sköna i de... att ba få va i fred...
meen nu e ja tillbaka i nåt där ja inte vet om ja vill va ensam elle om ja vill va me nån...
Ingenting känns bra...
Ja drömmer om o packa en väska.. o åka härifrån...
Hitta mej själv o börja om på nytt på något sätt..
Varför kan ja inte göra mina drömmar till verklighet??
Ja kan inte ha de såååå här... de går inte...