Va livet vänder fram o tillbaka o hit o dit.. o snabbt går de mellan vändningarna..

Ena dan ha man koll på läget, tror man? o man känner sej stark, tycker om nästan alla, har ett bra liv o de finns till o me en ganska grym självkänsla där... men sen av nån mystisk märklig anledning så e allt de där borta ba sådär, istället känns allt jobbigt, man tvekar på både sej själv o andra o de finns inte så mycke kul nånstans..



Ska de va såådär, elle e de bara ja !?! ;P